Ankare för fritidsbåtar delas, grovt sett, i två kategorier. Tunga ankare och lättviktsankare. Naturligtvis finns det även massor av korsbefruktade hybrider. De, i Sverige, vanligast förekommande tunga ankare är stockankaret, klodraggen och blyplätten.
Stockankaret omhuldas av nostalgiker med starka ryggar eller ankarspel, det brukar dock oftast hitta ett fäste.
Klodraggens fördel är att den är lätt att stuva undan. Den är dessutom bra på stenig botten och därför ett bra komplement till bruceankare.
Blyplätten kombinerar vikt med en viss förmåga att gräva ner sig i mjuka bottnar.
Lättviktsankarna domineras av äkta eller kopierade Danforth eller Bruceankare. De billigare kopiorna säljs under många namn. Ett lättviktsankare antingen fäster eller fäster inte.
Man talar ofta om ankarets vikt kontra båtens deplacement men egentligen har dessa storheter inget samband. Endast på ren sten-botten har ankarets tyngd en viss betydelse, annars är det ankarets förmåga att skära genom bottenvegetationen och gräva ner sig i dy eller sand som är det avgörande för hur pass bra det håller. Här har oftast små lättviktsankare en fördel över de stora tunga.
TIPSET!
En stump kätting på ca 1 meters längd skyddar ankartampen mot nötning och hjälper lättviktsankare att gräva ner sig. De senare bör fällas i god tid för att hinna sjunka till botten och få så flack ankringsvinkel som möjligt.